Vecka 17 - Noby

Noby är mysputten nummer ett. Han ser aldrig så nöjd ut som då han får lägga benen runt någons midja och luta huvudet mot personens mage. Det är lätt att bli förälskad i honom eftersom han är så tillgiven och söker så mycket kärlek men gör det på ett lugnt sätt. Då andra hundar hoppar som galningar för att få uppmärksamhet ber Noby om klappar på ett mjukt sätt. Han tackar heller inte nej till en mysig pälsvårds-stund.

Under en tid bodde Noby och hans burkompis i en bur som man var tvungen att passera igenom då man skulle ta ut hundarna i buren innanför. För att inte riskera slagsmål mellan hundgrupperna tog en person ut Noby och hans kompis utanför buren medan den andra gruppen passerade. En dag när jag satt och väntade med Noby utanför buren lade han som vanligt benen runt midjan på mig och då fick jag ett infall att lyfta upp honom. Jag satte honom på ena höften och där satt han lugnt och fint som en stor hårig baby medan jag gick omkring och pysslade och donade.

Vem är då Noby? Han och hans burkompis tillhörde tidigare SOS hyresvärdinna. Hon hade i sin tur räddat dem från det kommunala hundhägnet där hundarna avlivas efter fem dagar om ingen vill ha dem. Hyresvärdinnan hade inte plats för alla sina hundar då hon flyttade från gården så bland annat Noby lämnades kvar och så småningom kom man överens om att SOS skulle överta honom och försöka hitta ett hem åt honom i Sverige.


När Noby var valp hade han oturen att drabbas av valpsjuka. Ett spår av detta är små nervtics som yttrar sig genom att han klapprar med munnen när han blir uppspelt. Det är dock inget stör vid hanteringen av honom. När jag kom ner till SOS var han väldigt mager men det är en matglad herre så när jag åkte hem efter två månader var han i riktigt fin kondition.

Noby är inte så förtjust i andra hanhundar utan föredrar tikar. Jag brukade ta med mina två hundar ibland när jag gick med Noby och han fungerade bra ihop med min hanhund Eddie. Eddie är ganska undergiven vilket jag tror är en förutsättning för att en hanhund ska gå bra ihop med Noby. Promenaderna med Noby var väldigt trevliga eftersom han gick så fint i koppel. Mot slutet av min Spanienvistelse vågade jag mig på att släppa honom uppe i berget och det gick väldigt bra. Noby var mest intresserad av att stanna hos mig och gosa men visst passade han på att sträcka ut ordentligt också.

Noby med sin burkompis Daisy

Den person som bestämmer sig för att adoptera Noby kommer få en riktig drömhund. Läs mer om honom på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=46266

Vecka 16 - Christian puppies

Den här veckan är Veckans SOS-hund en hel kull. Närmare bestämt sex stycken bröder som tillsammans går under namnet Christian puppies eftersom deras namn är hämtade från Bibeln. Kullen består av Caspar, Melchior, Balthazar, Noah, Moses och Lukas.
Caspar är den ende av bröderna som fått ett hem i Sverige och Melchior är inte aktuell för adoption på grund av leishmania. Balthazar, Noah, Moses och Lukas ligger ute för adoption på SOS hemsida och längtar efter en alldeles egen husse eller matte. (Läs mer om dem på http://www.sos-animals.se/pages.asp?r_id=50188 )

Jag träffade killarna för första gången i februari i år men hörde talas om dem långt innan dess. Förra gången jag var ner till SOS åkte jag hem bara några dagar innan de anlände, då var de omkring fyra månader gamla. Min lillasyster befann sig dock fortfarande på SOS när de flyttade dit och hon berättade att sex stycken energiknippen kommit in. Jag minns inte riktigt hennes beskrivning av dem men det var något i stil med "koffeinstinna jättebebisar". Nu är de strax över året och har mognat en hel del men det är fortfarande fullt ös som gäller.

Jag har alltid gillat hundar med mycket spring i benen så jag trivdes bra ihop med Christian puppies. Jag blir glad av att se hundar springa omkring och busa och man kan nog säga att det är vad de gör bäst. Jag tror att den som adopterar någon av pojkarna måste vara beredd på många långpromenader, träna agility eller spårning eller på annat sätt aktivera sin hund mycket. Men det är ett gäng smarta killar. De är lättlärda och har en av- och påknapp. De springer när tillfälle ges, myser när de får chansen och ligger i timmar och jäser i solen då det är vackert väder.

Allihop är väldigt kärlekstörstande vilket resulterar i att de nästan kryper in i en då man kommer in i buren. Till en början tyckte jag det var ganska jobbigt men sen insåg jag att om jag bara satte mig på huk och lyfte upp dem i famnen så slappnade de av och njöt av att få vara nära och bli ompysslade ett tag. När den första ivern väl har lagt sig är det hundar som älskar att ligga på rygg i någons knä och få magen kliad. En framtida adoptör måste alltså även vara beredd på att få en hund som blir överlycklig då man kommer hem om den lämnats ensam en stund, vilket yttrar sig i hejdlöst pussande. Och om sanningen ska fram skulle jag bli väldigt besviken om inte mina hundar nästan kröp ur skinnet av glädje över att se mig igen.

Åtminstone Balthazar, Lukas och Melchior tycker om att bada och jaga varandra i vattnet. Under varma dagar lägger de sig gärna i en pöl i någon minut för att svalka sig innan de fortsätter jaga varandra. Vad de övriga kullsyskonen tycker om vatten vet jag tyvärr inte.
Av de fem som bor kvar på SOS kan allihop släppas lösa under promenader och de kommer tillbaka utan problem när man ropar på dem. Eftersom jag föll pladask för Melchior spenderade jag lite extra tid med honom och hans grupp, där även Lukas ingår. På promenaderna satte jag mig ibland i ett grönområde medan hundarna sprang omkring och lekte och både Lukas och Melchior kom ideligen fram för att kolla läget och ge mig en puss innan de fortsatte leka fartdårar.
Sällan har jag haft så svårt att skiljas från ett gäng hundar, när det blivit dags för hemresa, som jag hade med dessa underbara grabbar.

Noah

Noah blir jagad av Moses

Moses

Lukas

Balthazar

Melchior
Tyvärr inte aktuell för adoption

Vecka 15: Max

Max är en hund man blir glad av eftersom han är så positiv till allt. Han och 15 andra hundar bodde tidigare hos en man i Alicante. Då mannen inte kunde ha kvar hundarna hamnade åtta av dem hos SOS. Idag är det bara Max och en till av Alicantehundarna, Sigrid, som inte har fått ett hem. Man tror att Max är pappa till Sigrid och Frida (som flyttar med en volontär till Sverige i slutet av april).

Det är svårt att beskriva hundar eftersom det aldrig känns som man gör dem riktigt rättvisa. Jag vill ju att alla ska förstå vilken underbar kille det är frågan om. Gruppen Max bor i tillhör en av mina favoritgrupper att gå med eftersom alla tre går bra i koppel och man behöver aldrig vara nervös när men släpper dem lösa eftersom man vet att de kommer tillbaka utan krångel. Max är hunden man gärna tar med sig på picknick. Man kan koncentrera sig på sin matsäck utan att riskera att behöva jaga bortsprungen hund resten av dagen. Tyvärr var det fler än jag som insåg hur trevliga Max och hans burkompisar Toya och Sammi var att gå med så det blev konkurrens om dem. Det medförde att jag inte spenderade så mycket tid som jag skulle önska tillsammans med dem.


Jag tror aldrig jag har hört någon säga något negativt om Max och jag är själv mycket förtjust i honom. Även mina två egna hundar, Eddie och Alice, tycker om honom och de hade väldigt kul ihop när vi besökte SOS i februari/mars i år.

Max busar med mina hundar

Om det är något som kännetecknar Max så är det hans besatthet av tennisbollar. Han kan leka med bollar i timmar i sträck utan att tröttna. På grund av ihållande regn förvandlades SOS till en enda stor lerpöl i februari. Många hundar föredrog att hålla sig inne i sina hus men Max försatt inte ett tillfälle att kasta boll. Längst ner finns en liten videosnutt när Max och Gill leker inne i lekhagen.

Lite lera är inget hinder för lek. Max tyckte snarare det var roligt att halka runt i leran.

Jag hoppas verkligen att någon faller för Max och bestämmer sig för att adoptera honom. Jag tror han är perfekt för någon som inte vill gå igenom hela det jobbiga valpstadiet utan mer är intresserad av en "färdigbakad" hund. Han är mogen men med barnasinnet kvar. Väljer man att dela sitt liv med Max tror jag man får en trogen vän att uppleva många fina stunder tillsammans med. Läs mer om Max på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=26042