Vecka 22 - Polly

Jag träffade Polly första gången när Therese Rantzow och jag var och lämnade hundar som skulle kastreras. SOS medarbetare Kelly hade hittat henne vandrandes omkring på landsbygden. Den gången satt Polly i en bur eftersom hon också väntade på att kastreras så då såg jag inte hur smal hon var. Eftersom Kelly kunde fixa ett hem åt en av de hundar som vi tagit dit så fick Polly följa med till SOS efter operationen istället. Då jag såg henne när hon kommit ut ur buren fick jag nästan en chock. Hon såg så mager och eländig ut och det syntes att hon öst ur sig åtskilliga valpkullar för spenarna var väldigt långa.

Polly då hon precis kommit till SOS

Aptiten var det i alla fall inget fel på och hon matades flera gånger per dag. På bara några veckor började hon få mer kurvor och det syntes att det faktiskt gömde sig en riktig pangbrud under ett till en början anskrämligt yttre. Hon är fortfarande för smal men det går verkligen åt rätt håll.

Polly är en sån där härlig hund som funkar ihop med de flesta andra hundar. På grund av platsbrist har man varit tvungen att möblera om en hel del i burarna och Polly har varit jokern som man sätter där hon får plats och hon blir alltid accepterad.
Hon är en försiktig dam men är även nyfiken. När man är inne i buren kommer hon smygande för att bli klappad och det är svårt att inte falla för hennes stora bedjande ögon. Hon brukar hänga med sina burkompisar då de leker inne i lekhagen. Hon tycker det är roligt så länge leken inte blir för stökig.
Polly går jättefint i koppel, man glömmer nästan bort att det finns en hund i andra änden. Eftersom hon är ganska lättskrämd har man ännu inte vågat släppa henne på promenaderna ifall hon skulle bli skrämd av något och sticka iväg.
Polly kommer bli en fantastisk hund. Allt hon behöver är lite mer kött på benen och större självförtroende. Jag tror att hon skulle uppskatta en hundkompis som kan visa henne tillrätta. Just Polly ligger mig särskilt varmt om hjärtat eftersom jag såg hur eländig hon såg ut när hon kom in. Jag ser även en stor potential i henne, hon behöver bara få en möjlighet att blomstra.
Den som är intresserad av Polly kan läsa mer om henne och se bilder på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=46823

Vecka 21 - Sigrid

Sigrid är dotter till Max som var Veckans SOS-hund vecka 15. Sigrid bodde tillsammans med 15 andra hundar hos en man i Alicante och när han inte kunde ha kvar sina hundar kom åtta av dem till SOS. Förutom pappa Max kom även Sigrids syster Frida till SOS. I dagsläget är det bara Sigrid och Max som finns kvar men de väntar tålmodigt på ett eget hem.

Liksom resterande familjemedlemmar tycker Sigrid att det är jättekul att jaga bollar. Hon kryper nästan ur skinnet när man kommer med en boll och fixerar bollen med blicken i väntan på att man ska kasta. Man tycker ju att hon borde tröttna efter en stund men hittills tror jag aldrig att Sigrid givit upp före den som kastar. Som de flesta SOS-hundar har hon inte särskilt bra kondition eftersom de inte kommer ut så mycket som de egentligen skulle behöva men det är inget hinder för Sigrid. Så länge man kastar en boll spelar det ingen roll hur trött hon är.

Sigrid väntar på att bollen ska kastas

Sigrid sladdar runt i jakten på bollen

Sigrid bodde under en tid tillsammans med en stor mastiffkorsning och han uppfostrade henne ganska hårt. Han tolererade inte att hon blev för uppspelt utan sa till på skarpen. När han flyttade till England fick Sigrid flytta ihop med Olivia, Harry och Balthazar. Sigrid trivs bra ihop med dem och de springer gärna lösa tillsammans på promenaderna.

Sigrid tillsammans med Diego och Josefine

Sigrid gick till en början inte särskilt bra i koppel men det har blivit bättre. Hon kan fortfarande dra i kopplet ibland men lyssnar på tillsägelser.
I början var hon också väldigt stressad av alla nya intryck men även det har givit med sig en aning. Det är dock ett energiknippe och då man tex kommer med hennes mat studsar hon upp och ner på stället. Det bästa för Sigrid är nog att få komma till ett hem där man kan introducera henne för nya saker lite i sänder så att det inte blir så mycket på en gång. Hon är en pigg och positiv hund som gärna lever ett aktivt liv. Därmed inte sagt att hon inte uppskattar härliga mysstunder.

Volontären Maria tog med Sigrid och hennes burkompis på en riktig långpromenad på sin lediga dag. De var borta i två timmar och när de kom tillbaka såg Sigrid ut att vara i himmelriket. Hon var helt slutkörd och sov ända fram till matningen på kvällen.
Den som är intressad av Sigrid kan läsa om henne och se bilder på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=26048

Det sista stycket blir utan alla svenska bokstaver eftersom jag befinner mig i Spanien men jag maste beratta om den senaste utvecklingen i Sigrids liv. En dogwalker vid namn Hege har bestamt sig for att ta Sigrid som fosterhund i vantan pa att Sigrid ska fa aka till fosterhem i Sverige i slutet av juni. Pa sa satt kommer Sigird fa lara sig att bli rumsren mm innan det ar dags for henne att resa. Pa bilden nedan myser Sigrid med sin nya fostermatte.

Vecka 20 - Daisy

Daisy är en av fyra hundar som följde med inredningen på nya SOS. Kvinnan som SOS hyr av räddade Daisy från det kommunala hundhägnet men när hon flyttade hem sina hundar till sig hade hon inte plats för allihop så Daisy blev kvar.
Daisy är en lugn och fin hund som tyvärr hamnar i skuggan av sin burkompis Noby. Noby överöser alla med kärlek och trots att Daisy är minst lika kelig hamnar hon ofta i bakgrunden.

Daisy har ett väldigt tilltalande yttre och en lika tilltalande personlighet så när jag fick höra att hon inte tillhörde SOS blev jag besviken. En sådan hund borde lätt kunna få ett hem i Sverige. Men veckorna gick och till sist kom man överens med ägarinnan att SOS skulle överta Daisy och Noby eftersom hon fortfarande inte hade plats för dem hemma hos sig.
Eftersom Daisy inte var vår hund visste vi inte om det gick att släppa henne lös på promenaderna men när hon väl fick chansen gjorde hon oss inte besvikna. Hon var lite osäker till en början och höll sig hela tiden nära, men efter några gånger vågade hon sig iväg på lite längre turer men kom tillbaka när man ropade.
En gång när jag var ute och gick med henne gick halsbandet sönder när vi mötte en annan hundgrupp. Hon började springa fram mot dem men vände och kom tillbaka när jag ropade på henne.

Daisy har en liten ovana att försöka vända hemåt efter halva promenaden och lyckades vid flera tillfällen trassla sig ur halsbandet så därför började vi använda sele på henne istället. Annars går hon fint i kopplet utan att dra. Hon går mest och nosar i gräset och bryr sig inte om bilar.

Jag skulle gissa att Daisy kan bli osäker i nya miljöer men å andra sidan är hon en nyfiken hund som sätter stor tilltro till sin förare. Hon stannar till om en grannhund helt plötsligt börjar skälla då man går förbi men då man kallar på henne fortsätter hon som om inget har hänt.
Den som är intresserad av Daisy kan läsa om henne och se bilder på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=46267

Vecka 19 - Bubbles

Den här veckan skulle egentligen Mea vara Veckans SOS-hund men eftersom hon har blivit reserverad till England hoppar vi raskt vidare till kanonkillen Bubbles. Tyvärr kommer det en ständig ström av övergivna hundar så om en blir adopterad finns det alltid en ny på tur.

Kärt barn har många namn och volontärerna är flitiga med att ge Bubbles nya smeknamn. Bubblan, Bubbli och Bubs är några av dem.
Jag kom ner till SOS bara några dagar efter flytten till det nya stället och då var Bubbles ganska stressad. Det var många nya intryck och under några dagar, då allt var som mest kaotiskt, fick hundarna bara korta promenader. Efter bara någon vecka hade han dock funnit sig till rätta och det märktes på honom att han mådde mycket bättre. Eftersom man försökte hålla antalet hundar på gården nere fanns det mer tid för kel och mys.

Bubbles myser med volontären Anna

Bubbles var en ny bekantskap för mig. Det hade gått ett halvår sedan jag var ner förra gången så det var många nya hundar att lära känna. Man skulle även lära sig vilka hundar som kunde gå lösa under promenaderna och vilka som måste vara kopplade hela tiden. Bubbles ser väldigt pålitlig ut så jag tänkte att honom går det nog att släppa. Han sprang omkring och lekte med sina kompisar och kom tillbaka så snällt när jag ropade på honom. Senare läste jag på SOS hemsida att Bubbles måste gå kopplad på promenaderna. Oops! Men det är bara ett bevis på att alla är värda en andra chans och numera får han alltid gå lös uppe på berget.

Bubbles bor i en stor bur tillsammans med fyra ganska små hundar. Tre av de andra hundarna är bröder, som är yngre än ett år, och de stojar och leker en hel del vilket Bubbles ibland blir irriterad på. På promenaderna väljer han istället att delta i leken och jagar gärna sina små kamrater. Den fjärde lilla hunden är en vuxen tik och henne har Bubbles respekt för. Jag tror Bubbles skulle kunna bo i en familj med andra hundar men att han föredrar att vara familjens enda gullegris.

Stackars Bubbles hade ingen rolig inledning på sitt femåriga liv. Tills han kom till SOS spenderade han sina dagar uppbunden vid en kort lina. Veterinären Wayne blev hans räddning och tog honom till SOS.
Bubbles är en smart hund som lär sig snabbt. Eftersom han var ovan vid promenader drog han till en början mycket i kopplet men nu är han en av de finaste hundarna att gå med. Dessutom tror jag att han kommer bli ännu snyggare ifall han bara får ett hem där han får mer motion så att hans fina muskler kan utvecklas. Den som är intresserad av Bubbles kan läsa om honom på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=19435

Vecka 18 - Fjodor

Fjodor kom till SOS för fyra år sedan då han var en liten valp. Det är en stor vacker kille med en päls som är svår att slita sig från då man väl börjat dra fingrarna genom den. Mjuk och fluffig är en ganska korrekt beskrivning.
Fjodor älskar att få sin vackra päls borstad. Jag gick in till Fjodor och hans fyra kompisar under en siesta för att borsta och mysa med dem men det slutade med att det bara blev Fjodor som fick pälsvård. Jag försökte ge de andra hundarna lite pälsvård också men så fort jag gjorde det kom Fjodor och tryckte sig in emellan mig och den andra hunden och om jag slutade borsta för att ta bort päls från borsten puttade han uppfordrande till min hand.

En annan sak Fjodor tycker om är att bada och han försitter aldrig ett tillfälle att plaska i vatten. Han är fenomenal på att hitta badplatser på promenaderna och får han dessutom möjlighet att jaga någon av kompisarna så att vattnet stänker åt alla håll ser han så lycklig ut som det bara är möjligt.

Jag har ett så härligt minne från SOS tidigare ställe. En kväll i början av juni, när vi var färdiga med matningen och kvällspromenaderna, gick jag och en annan volontär ner till floden tillsammans med Fjodor och tre andra hundar. Vi lekte och busade med hundarna i vattnet och när både vi och hundarna var uttröttade och genomblöta satt vi och myste i solnedgången tills det blev mörkt.

Fjodor är en pålitlig kille då det kommer till inkallning.Vissa av hundarna i hans grupp måste man ofta ropa på en extra gång men Fjodor verkar ha fattat det där med att om han kommer snällt idag får han springa lös även imorgon.
Han har levt nästan hela sitt liv på SOS och där är han en trygg och stabil hund men han kommer antagligen tycka det är lite läskigt att flytta någon annanstans. Jag tror att han relativt snabbt kommer finna sig tillrätta i ett nytt hem men man får räkna med att det kommer behövas en del miljöträning.

På SOS hemsida ligger Fjodor under hundar med särskilda behov eftersom han drabbades av valpsjuka som liten. Till följd av sjukdomen har han missfärgade tänder som enligt veterinär kommer behöva lite extra omvårdnad och tillsyn av veterinär två gånger per år.
Du kan läsa mer om denna ängel i hundkostym på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=43498