Veckans SOS-hund

Vecka 34 - Felicia

2010-08-23T03:00:00.000+02:00

Felicia hittades ute på landsbygden tillsammans med sin bror Felix, som har fått ett hem i Spanien. Båda syskonen var till en början väldigt skygga och det krävdes mycket arbete för att vänja dem vid till exempel koppel och promenader.

Felicia fick ganska snart flytta ihop med ett gäng andra valpar och dessa hjälpte till att förbättra hennes självförtroende och hon hängde gärna med i deras lekar och bus. Volontären Camilla jobbade dessutom med Felicia varje dag under siestan och hon gjorde stora framsteg. Efter bara några dagar trippade Felicia glatt med på promenaderna och det var inte längre några problem att koppla henne inne i buren. Hon började tvärtom hänga med sina kompisar då de överöste en med kärlek så fort man kom in i buren.

Det är dock fortfarande en försiktig hund som tycker att nya saker är läskiga och som behöver få ta god tid på sig. Samtidigt älskar hon att mysa och har ingenting emot att sitta i knät en stund. I samspel med nya hundar är hon undergiven och fjäskar väldigt mycket. Hon skulle behöva lära sig att umgås mer avspänt med andra hundar, såsom hon gör med sina burkompisar.

Sedan en tid tillbaka bor Felicia i ett fosterhem på Munsö utanför Stockholm tillsammans med Emil och Emmy som var hennes burkompisar på SOS. I fosterhemmet fortsätter hon göra framsteg. Det går bra att ha henne lös på promenaderna eftersom hon hela tiden följer sina kompisar. Hon finner stor trygghet i andra hundar så det vore en fördel om hon kunde få en stabil hundkompis i sitt nya hem som kan hjälpa henne tillrätta.

I fosterhemmet har hon fått träffa både barn och hästar. Hästarna har fått sig en och annan utskällning på håll men det har gått bra med barnen. Däremot är det en fördel om eventuella barn i Felicias nya hem är så pass stora att de kan läsa av hennes signaler hyfsat.

Det finns fortfarande mycket kvar att jobba på med Felicia men hon är lättlärd och har en aptit på livet. Det är en pigg och glad liten tjej som har potential att bli en riktig kanonhund om hon bara ges de rätta förutsättningarna.
Den som är intresserad av Felicia kan läsa om henne och se bilder på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=48588 . Där finns även en uppdatering från fosterhemmet.

Det här blir sista gången jag skriver Veckans SOS-hund på ett tag av den enkla anledningen att jag redan har skrivit om alla de SOS-hundar jag känner till. Det har dock kommit upp nya hundar för adoption som jag planerar att skriva om efter mitt besök på SOS i november/december. Tack alla ni som har följt min blogg!

Vecka 33 - Emmy

2010-08-16T00:57:00.001+02:00

Emmy är syster med Emil som var Veckans hund förra veckan. Hon är precis lika glad och positiv som sin bror.
Emmy hittades vid en trafikerad väg tillsammans med sina bröder Emil och Edwin samt Emilia som skulle kunna vara deras mamma eller ett äldre syskon. På platsen fanns ytterligare en valp men den hade sorgligt nog blivit överkörd.

Emmy är som sagt en väldigt glad liten hund och hon är full av unghundsbus. I hennes värld är allt roligt och spännande och det är verkligen inte svårt att underhålla henne. Hon tycker väldigt mycket om gos och kel och kryper gärna upp i knät om man sätter sig på marken hos henne.

Emmy har fått prova på att gå lös och det har inte varit några problem. Hon är fortfarande en unghund som inte vågar ta ut svängarna alltför mycket. Hon koppeltränas dagligen och gör hela tiden framsteg så nu går hon riktigt fint i koppel även om hon kan dra till om något tillräckligt spännande dyker upp längs vägen.

Emmy är van att bli hanterad. Det är inga problem att borsta henne, klippa klorna eller ta tempen. Hon finner sig i det mesta så länge det innebär att hon får uppmärksamhet.

Det enda hon inte riktigt uppskattar är att bli badad men hon protesterar inte utan sitter mest bara och ser olycklig ut. Däremot tar hon sig gärna ett dopp i hundpoolen ibland om det är på hennes eget initiativ.

Emmy bor för närvarande i ett fosterhem på Munsö utanför Stockholm tillsammans med en av sina bröder och ett gäng andra hundar. I fosterhemmet har hon blivit så gott som rumsren och hon kommer bra överens med alla de andra hundarna. Hon har fått träffa båda katter och hästar och det har gått bra.

Emmy skulle antagligen finna sig tillrätta i vilken typ av familj som helst eftersom hon är en mycket anpassningsbar tjej. Hon skulle inte ha något emot en hundkompis men skulle även fungera som ensamhund. Hon är som sagt positiv till det mesta och hänger gärna med på de flesta aktiviteter.

Den som är intresserad av Emmy kan läsa om henne och se fler bilder på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=48590 . Där kommer det även så småningom komma uppdateringar från fosterhemmet.

Vecka 32 - Emil

2010-08-09T01:14:00.004+02:00

Emil hittades tillsammans med sina syskon vid vägen i Alhurin. Tillsammans med valparna fanns även en tik som kan vara deras mamma eller ett äldre syskon. Ett syskon hade tyvärr blivit överkört men tre valpar och en tik kom helskinnade till SOS.

Redan från början var det ett muntert och kontaktsökande gäng. Emil är störst av syskonen men till sättet är de väldigt lika. De är nyfikna på valpars vis och glädjen vet inga gränser när det blir en stund över för gos och kel. Då Emil fortfarande bodde på SOS bodde han tillsammans med sina två syskon och ytterligare en valp och då man satte sig ner inne i deras bur hade man valpar över precis hela kroppen. De brottades hejvilt för att plats i knät. De har dock lugnat sig avsevärt i takt med att de har blivit äldre.

Det går bra att klippa klor och pyssla med Emil om han bara får lugna ner sig lite först och sluta busa med en.

Emil går ganska bra i koppel men undersöker gärna allt han passerar. Han är även duktig på inkallning och har lärt sig sitt namn. Han är fortfarande en unghund och ibland kan saker bli lite läskiga men då tyr han sig till människor. I grunden är det ändå en modig liten vovve som tycker att det mesta är spännande och roligt.

Det är lätt att falla för Emil. Han har en så sprudlande personlighet och man blir glad av att se honom fara omkring med sina kompisar. Dessutom älskar han människor och vill gärna vara så nära som möjligt.

Emil och hans syster Emmy befinner sig för närvarande i fosterhem på Munsö utanför Stockholm. Där gör han hela tiden framsteg. Till exempel är han så gott som rumsren och de tränar inkallning under promenaderna.

Den som är intresserad av Emil kan läsa mer om honom och se bilder på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=48589 . Där kommer det även så småningom komma uppdateringar om hur det går för honom i fosterhemmet.

Vecka 31 - Isa

2010-08-02T00:30:00.000+02:00

Isa, hennes syskon och deras mamma hittades på en golfbana i närheten av gamla SOS. Olyckligtvis drabbades Isa av valpsjuka som liten med missfärgade tänder som kvarstående effekt. På grund av detta har Isa tidigare inte varit aktuell för adoption men en veterinär har bedömt att hennes tänder i övrigt är i bra skick så därför ligger nu Isa ute under "Hundar med särskilda behov". För Isas del innebär det att hennes tänder kommer behöva lite extra omvårdnad och ses över av veterinär cirka två gånger per år.

Isa har bott på SOS större delen av sitt liv och där har hon varit en lugn och trygg hund men hon har inte fått så mycket miljöträning. För en månad sedan flyttade hon till ett fosterhem i Sverige och hon har tagit flytten riktigt bra trots att det varit mycket nya intryck, människor och andra hundar.

Isa är en väldigt kelig och kontaktsökande hund. Hon blir gärna borstad och kliad i sin tjocka päls. Efter fyra år på SOS vet hon vad hon heter och kommer alltid skuttande när man ropar på henne. En gång när jag var ute med henne och hennes bror i bergen mötte vi en man som vallade en stor getflock, vilket hundarna tyckte var väldigt intressant. Isa kom dock direkt när jag ropade på henne. Jag tror nästan hon själv blev lite förvånad över hur lydig hon var.

Som ni förstår är hon duktig på inkallning men hon går också fint i koppel. Hon strosar snällt med men stannar gärna och sniffar då tillfälle ges. Men det blir full fart på henne då hon får springa lös tillsammans med brorsan. De brukade jaga varandra i stora cirklar runtomkring en då man släppte dem lösa uppe i bergen på promenaderna.

Isa är också förtjust i att bada, inte minst då hon har en kompis att busa med i vattnet. Hon fungerar bra ihop med andra hundar och skulle säkert tycka om att ha en hundkompis i sitt nya hem.

Den som är intresserad av Isa kan läsa mer om henne och se bilder på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=43497 . Där kommer det även så småningom komma uppdateringar om hur det går för henne i fosterhemmet.

Vecka 30 - Floss

2010-07-26T00:30:00.000+02:00

SOS medarbetare Gill hittade Floss bunden utanför grannarnas grind. Floss hade en fin sele på sig så Gill var osäker på om hon var övergiven eller någon bara bundit henne där tillfälligt. Efter ett tag var Gill tvungen att åka och bad då istället Ronna att hålla utkik efter ägarna men då Ronna väntat en bra stund insåg hon att ingen ägare skulle komma och bestämde sig för att ta med Floss till SOS. Floss var skärrad och skrämd och då Ronna knöt loss kopplet slank Floss ur sin sele och sprang in till det kommunala hundhägnet som ligger granne med SOS. Där hoppade hon ner i en damm och blev till sist infångad av hundhägnets personal. Eftersom det kommunala hundhägnet avlivar hundar som inte blir köpta eller ägarna kommer för att få dem åter bestämde man sig för att gå in och köpa tillbaka henne.

Floss som nybliven SOS-hund

Till en början var Floss nervös och hade svårt att lita på nya människor men hon tydde sig till volontären Michelle som fick klippa och borsta henne. Efter några veckor kunde man inte tro att Floss en gång varit en otrygg hund som inte ville låta främlingar komma nära. Nu far hon runt som ett yrväder och delar ut pussar åt höger och vänster så fort någon närmar sig.

Under en kort tid bodde Floss tillsammans med volontärerna i en husvagn men flyttade sedan ihop med en hanhund och en tik och det har gått bra men hon blir väldigt glad då hon får besök av någon människa. Floss går bra både med och utan koppel och tycker även om att jaga bollar i lekhagen men det som är hennes absoluta favoritsysselsättning är nog att bada. Hon utnyttjar flitigt den lilla badbaljan inne i buren men kan även ta sig en simtur i vattenkoppen emellanåt.

Floss är en jättehärlig tjej med mycket energi men hon kommer antagligen behöva lite tid på sig att ställa om till en ny livsstil i Sverige. Den som adopterar henne kommer få många skratt åt denna tokroliga hund.
Läs mer om Floss och se bilder på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=48709

Vecka 29 - Henry

2010-07-19T02:26:00.005+02:00

Henry är ytterligare en hund som lämnats kvar då ägaren flyttat. Det märktes direkt att han haft ett hem tidigare för han är väldigt tillgiven och vill gärna vara till lags. Han bor på volontärcampingen och så fort man sätter sig i en solstol så kommer han smygande och ber om en klapp på sitt eget lugna sätt. Henry blev snabbt flera volontärers favorithund.

Från början blev Henry placerad i en kennel tillsammans med Floss men han gjorde det snabbt klart för oss att han inte hade lust att vara en burhund. Så fort man vände ryggen till klättrade han över staketet och följde efter en så han fick ganska snart flytta till campingplatsen istället. Där har han däremot inget problem med att vara ensam med de andra hundarna under dagarna när volontärerna jobbar.

Förutom att Henry är betydligt lyckligare med människor omkring sig har hans flytt in på campingområdet även inneburit att hans rumsrenhet har bibehållits eftersom han sover inomhus. Under siestan knallar han gärna omkring mellan de olika husvagnarna och hälsar på.

Henry är en lätt hund som inte gör mycket väsen av sig. Han är nöjd med att få vara med på ett hörn men hoppar aldrig som en galning för att få uppmärksamhet. På promenaderna traskar han snällt med och bryr sig inte om att hundarna skäller i burarna man passerar på vägen. Tyvärr kom Henry in efter att promenadvägen på berget stängts av så han har inte testats utan koppel men jag skulle gissa att det inte är några som helst problem eftersom han är så människokär och alltid söker sig till folk.

Hittills har Henry fungerat bra med alla nya hundar han har träffat. Om någon gruffar mot honom löser han det genom att backa undan. Han trivs i och för sig bättre på camoningområdet än i buren men för att bli riktigt lycklig måste han nog få en alldeles egen matte eller husse som verkligen kan rå om honom.

Den som är intresserad av Henry kan läsa mer om honom på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=48587

Vecka 28 - Summer

2010-07-12T01:11:00.004+02:00

Summer och hennes valpar kom till SOS samma dag som jag. De lämnades in sent på kvällen och var ganska så förvirrade och ängsliga. Kvinnan som lämnade in dem hade köpt ett hus och då hon flyttade in upptäckte hon till sin förvåning att de förra ägarnas högdräktiga tik lämnats kvar. Summer fick stanna till valparna var födda och blivit vaccinerade och tillräckligt gamla för att flytta. Tyvärr kunde kvinnan inte behålla dem eftersom hon redan hade egna hundar.

De första dagarna var Summer lite avvaktande. Hon kom gärna fram för att bli klappad om man satte sig på huk men tyckte inte om att man gick fram till henne utan vidare, då smet hon undan. Hon vande sig dock snabbt vid att vara hundgårdshund och efter en vecka väntade hon ivrigt på att bli kopplad då det var promenaddags.

Jag föll pladask för henne och hennes milda lugna sätt. På promenaderna märks det knappt att man har en hund med sig eftersom hon tassar fram så snällt strax bakom en. Hon hade även lärt sig att hon numera heter Summer efter sin tid med sin fostermatte. Hon var rumsren när hon kom in och för att försöka bibehålla det får hon tre promenader per dag istället för två som de andra hundarna.

Summer hann få gå lös en enda gång innan de satte upp ett stängsel för vägen upp på berget men då skötte hon sig utmärkt och följde hela tiden efter som om hon fortfarande vore kopplad.

Tyvärr blev hon sjuk efter några veckor på SOS. Hon åkte på en luftvägs/lunginflammation och livmoderinflammation men hon är en kämpe och överlevde trots att chanserna var små. Idag är hon helt återställd och är en pigg och glad hund.

Summer är även lätt att hantera. Ronna och jag badade och borstade henne veckan efter att hon kommit in och hon stod helt lugnt hela tiden och lät oss hålla på som vi ville. Det är heller inga problem att klippa klorna eller rengöra öronen.
Jag förstår inte hur någon kan ha lämnat henne. En hund som Summer ska man skatta sig lycklig över att få ha som familjemedlem.

Den som är intresserad av Summer kan läsa mer om henne och se bilder på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=48708

Vecka 27 - Leo

2010-07-05T08:10:00.000+02:00

Sist ut bland bröderna mini-schäfer är Leo. Han är trions nyfiknaste medlem. Jag vet inte hur många gånger jag har ställt mig frågan hur man kan bli så fascinerad av ett löv eller en pinne. Leos nyfikenhet går hand i hand med hans positiva inställning till allt i hans omgivning. Vad man än tar sig för tycker han det är roligt. Ofta ser det ut som att han ler.

Som jag har nämnt när jag skrivit om Leos bröder, Rasmus och Oliver, så är det en lekfull syskonskara. De leker och brottas både med varandra och burens andra två innevånare. Leo tycker även om att leka med människor och tackar inte nej till att kasta boll eller springa ikapp. När tillfälle ges vet han även hur en riktig mysstund ser ut och njuter av att bli kliad och kramad.

Leo skulle behöva lite mer koppelträning eftersom han ibland kan dra om han anser att en sten eller grästuva måste sniffas på. Han gjorde dock stora framsteg under den månad jag var i Sverige, det märktes verkligen skillnad då jag kom tillbaka till SOS. Han är även duktig på att gå lös och kommer när man ropar men kan ibland fastna lite om något måste luktas på en extra gång men han springer aldrig iväg på omvägar. Då Leo fastnar så där brukar jag praktisera tekniken säga-hejdå-och-gå-vidare och då kommer han alltid skuttande.

Just nu är det väldigt varmt i södra Spanien så Leo ligger gärna och svalkar sig en stund i sin lilla badbalja efter promenaderna. Han brukar ge järnet på promenaderna och springer mer än gärna och jagar sina bröder så det är inte konstigt att han kan behöva kyla ner sig efteråt. Säkerligen skulle han uppskatta ett aktivt hem där han kan få utlopp för sin energi. Tyvärr är det svårt att ta bilder som gör denna fina pojke rättvisa. Han är en riktig snygging men det syns inte alltid på kort.

Den som är intresserad av Leo kan läsa mer om honom på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=25147

Vecka 26 - Oliver

2010-06-28T00:00:00.000+02:00

Oliver och hans bröder fångades in i närheten av gamla SOS. Det tog flera dagar att få tag på dem vilket är svårt att förstå idag eftersom de alla tre är väldigt sociala och kommer direkt när man ropar på dem.
Redan från början var Oliver den mest sociala av bröderna och han är fortfarande den som är mest kelsjuk. Även om han gärna härjar runt med brorsorna, leker tafatt, brottas osv så är han ofta den som först avbryter leken och kommer och kryper upp i knät eller smyger sig in under armen på en.

Oliver har lite annan pälskvalitet än sina bröder. Hans päls är aningen längre och betydligt mjukare. Han tycker om att bli borstad men ser ibland borsten som en leksak som det är hans uppgift att fånga.

Som jag nämnde ovan är Oliver väldigt duktig på inkallning. Då man släpper honom tar han ut svängarna rejält men kommer tillbaka då man ropar på honom.
Han går bättre och bättre i koppel men det kan hända att han drar i kopplet om han får syn på något intressant eller känner en spännande doft.

Oliver till höger

Efter flytten till nya SOS bodde Oliver och hans bröder tillsammans med en stor hanhund och en liten tik. Hanen var noga med att uppfostra ungdomarna och sa ifrån på skarpen då de stojade för mycket. Den lilla tiken brukade istället ryckas med i deras lek.

Oliver längst till höger

Eftersom det hela tiden kommer och går hundar på SOS så bor de nu istället tillsammans med fadderhunden Toya och Stora Max som även han är aktuell för adoption. Det gick bra från första stund då de introducerades för sina nya burkompisar eftersom Oliver och hans bröder fungerar bra ihop med de flesta andra hundar, både tikar och hanar, unga som gamla.

Oliver står längst fram

Jag tror Oliver skulle trivas i stort sett i vilken familj som helst så länge de har tid att ge honom all den uppmärksamhet han förtjänar. Han skulle nog trivas med en hundkompis som han kan busa med men han vore nog även nöjd om han var familjens enda kelgris. Han är nyfiken och social och stressar inte upp sig i onödan så jag tror inte det kommer bli några problem att ta med honom till nya platser eller åka bil med honom. Den som adopterar Oliver kommer göra ett riktigt kap, han är en guldklimp!

Den som är intresserad av Oliver kan läsa mer om honom på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=25148

Oliver med sin bror Leo. Oliver till höger

Vecka 25 - Benito

2010-06-21T00:09:00.000+02:00

Sällan har det varit så stor oenighet på SOS som då Benito skulle få sitt namn. Diskussionerna pågick i flera veckor men nu har det till sist blivit Benito som gäller och han har börjat lära sig att lyssna till sitt namn. Namnet betyder "den välsignade" på spanska och syftar på att han hade sådan tur som hittades av volontärerna.
Något som nog alla som har träffat honom dock är ense om är att han är galen i vatten. Förutom att han tycker om att bada så brukar han försöka duscha genom att bita tag i vattenskålen och hälla innehållet över sig. Till och med något så enkelt som att dricka lyckas han omvandla till lek genom att "glufsa" i sig vattnet istället för att lapa.

Överlag är Benito en mycket lekfull och positiv kille. Han är fortfarande väldigt valpig och är nyfiken på allt som kommer i hans väg. Denna nyfikenhet kan medföra att han drar en del i kopplet om det dyker upp något spännande under promenaden men han lyssnar även på tillsägelser och sitter på kommando.

Benito var bara omkring sex månader gammal när han hittades fastbunden vid ett staket vid SOS uppfart. Den som lämnade honom där hade även lämnat en handduk åt honom att sitta på men inget vatten att dricka. Han fann sig snabbt vid kennellivet och kommer bra överens med andra hundar. Han tydde sig särskilt till en av sin burs andra hanhundar som bara är några månader äldre än Benito och de lekte mycket med varandra tills den andra hunden flyttade till Sverige. Benito tycks dock ha tagit separationen bra.

Benito dagen efter han kommit till SOS

Benitos kompis ligger på stolen och Benito
kikar fram bakom trädet i bakgrunden

Benito fick tidigt börja gå lös under delar av promenaderna och han har hela tiden skött sig exemplariskt. Det är som sagt en positiv och lättlärd hund och han skulle garanterat tycka om att komma till ett aktivt hem där han har möjlighet att leka med andra hundar. Den som är intresserad av Benito kan läsa mer om denne oslipade diamant på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=46821

Vecka 24 - Rasmus

2010-06-14T05:48:00.001+02:00

Rasmus är en glad liten kille. Han och hans två bröder fångades i närheten av gamla SOS och Rasmus var den som var svårast att fånga in. Det är lite lustigt eftersom Rasmus är den av bröderna som idag lyssnar bäst på sitt namn. Han är den mest pålitliga i syskonskaran och kommer alltid direkt när man ropar.

Rasmus bor fortfarande tillsammans med sina bröder och de stojar en hel del ihop inne i buren. Killarna fördriver ofta kvällen genom att brottas och jaga varandra. Alla tre är väldigt tillgivna och Rasmus tidigare skygghet märker man inte av längre. Han kommer gärna fram och kryper upp i knät om man sätter sig inne i buren.

Rasmus är en lyhörd hund som har lätt att lära sig nya saker. Han tycker om att jobba både med hjärnan och kroppen.
Tidigare bodde bröderna tillsammans med en äldre hane och äldre tik som var noga med att säga ifrån när de betedde sig illa så idag vet de hur de ska bete sig runt andra hundar.

När jag var ner till SOS i våras drog alla tre bröderna ganska mycket i kopplet och det märktes en otrolig förändring när jag kom ner igen nu i sommar. Nu går de väldigt fint i koppel i stället och lyssnar på tillsägelser.

Han tycker om att bada och ligger gärna och vilar i sin lilla badbalja då det är som varmast mitt på dagen.Rasmus är en riktig pärla som liksom alla hundar på SOS verkligen förtjänar ett eget tryggt och kärleksfullt hem. Den som är intresserad av att läsa mer om Rasmus kan göra det på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=25149

Vecka 23 - Ofelia

2010-06-07T00:30:00.002+02:00

Ofelia är en liten hund med stor personlighet. Hon vill gärna vara den som bestämmer i buren och är en naturlig ledare för sin grupp. Ett tag bodde hon tillsammans med sju andra hundar vilket hon inte trivdes särskilt bra med. Det blev för stressigt för henne.
Nu bor hon tillsammans med en hanhund som hon gärna leker och busar med och hon verkar mycket nöjdare.Ofelia tycker om att kela och är en sådan hund som kommer och tränger sig emellan ifall man ägnar burkompisen för mycket uppmärksamhet. Det händer att hon blir svartsjuk på andra hundar så jag tror hon skulle trivas bra som ensamhund. Å andra sidan är hon lekfull och tycker om att busa med andra hundar. Det är inga problem att klippa hennes klor eller rengöra hennes öron eftersom det innebär att hon får uppmärksamhet.

Ofelia hittades av SOS dogwalker i närheten av gamla SOS och fann sig snabbt tillrätta med sitt nya hundgårdsliv. Hon är en modig hund som hänger med på det mesta. På promenaderna får hon gå lös uppe på berget. Då passar hon på att sträcka ut rejält men vänder alltid efter en stund och springer tillbaka till föraren. Hon vet vad hon heter och brukar komma när man ropar på henne.

Ofelia går även bra i koppel. Hon drar bara om det ligger något väldigt intressant i diket. Annars trippar hon snällt med och söker ofta kontakt med föraren. Jag tycker mycket om att gå på promenad med Ofelia och hennes kompis eftersom jag känner att jag kan slappna av och inte behöver ha full koll på dem hela tiden eftersom de är så pålitliga.

Den som är intresserad av Ofelia kan läsa mer om henne på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=26043

Vecka 22 - Polly

2010-05-31T12:20:00.000+02:00

Jag träffade Polly första gången när Therese Rantzow och jag var och lämnade hundar som skulle kastreras. SOS medarbetare Kelly hade hittat henne vandrandes omkring på landsbygden. Den gången satt Polly i en bur eftersom hon också väntade på att kastreras så då såg jag inte hur smal hon var. Eftersom Kelly kunde fixa ett hem åt en av de hundar som vi tagit dit så fick Polly följa med till SOS efter operationen istället. Då jag såg henne när hon kommit ut ur buren fick jag nästan en chock. Hon såg så mager och eländig ut och det syntes att hon öst ur sig åtskilliga valpkullar för spenarna var väldigt långa.

Polly då hon precis kommit till SOS

Aptiten var det i alla fall inget fel på och hon matades flera gånger per dag. På bara några veckor började hon få mer kurvor och det syntes att det faktiskt gömde sig en riktig pangbrud under ett till en början anskrämligt yttre. Hon är fortfarande för smal men det går verkligen åt rätt håll.

Polly är en sån där härlig hund som funkar ihop med de flesta andra hundar. På grund av platsbrist har man varit tvungen att möblera om en hel del i burarna och Polly har varit jokern som man sätter där hon får plats och hon blir alltid accepterad.
Hon är en försiktig dam men är även nyfiken. När man är inne i buren kommer hon smygande för att bli klappad och det är svårt att inte falla för hennes stora bedjande ögon. Hon brukar hänga med sina burkompisar då de leker inne i lekhagen. Hon tycker det är roligt så länge leken inte blir för stökig.
Polly går jättefint i koppel, man glömmer nästan bort att det finns en hund i andra änden. Eftersom hon är ganska lättskrämd har man ännu inte vågat släppa henne på promenaderna ifall hon skulle bli skrämd av något och sticka iväg.
Polly kommer bli en fantastisk hund. Allt hon behöver är lite mer kött på benen och större självförtroende. Jag tror att hon skulle uppskatta en hundkompis som kan visa henne tillrätta. Just Polly ligger mig särskilt varmt om hjärtat eftersom jag såg hur eländig hon såg ut när hon kom in. Jag ser även en stor potential i henne, hon behöver bara få en möjlighet att blomstra.
Den som är intresserad av Polly kan läsa mer om henne och se bilder på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=46823

Vecka 21 - Sigrid

2010-05-24T00:15:00.001+02:00

Sigrid är dotter till Max som var Veckans SOS-hund vecka 15. Sigrid bodde tillsammans med 15 andra hundar hos en man i Alicante och när han inte kunde ha kvar sina hundar kom åtta av dem till SOS. Förutom pappa Max kom även Sigrids syster Frida till SOS. I dagsläget är det bara Sigrid och Max som finns kvar men de väntar tålmodigt på ett eget hem.

Liksom resterande familjemedlemmar tycker Sigrid att det är jättekul att jaga bollar. Hon kryper nästan ur skinnet när man kommer med en boll och fixerar bollen med blicken i väntan på att man ska kasta. Man tycker ju att hon borde tröttna efter en stund men hittills tror jag aldrig att Sigrid givit upp före den som kastar. Som de flesta SOS-hundar har hon inte särskilt bra kondition eftersom de inte kommer ut så mycket som de egentligen skulle behöva men det är inget hinder för Sigrid. Så länge man kastar en boll spelar det ingen roll hur trött hon är.

Sigrid väntar på att bollen ska kastas

Sigrid sladdar runt i jakten på bollen

Sigrid bodde under en tid tillsammans med en stor mastiffkorsning och han uppfostrade henne ganska hårt. Han tolererade inte att hon blev för uppspelt utan sa till på skarpen. När han flyttade till England fick Sigrid flytta ihop med Olivia, Harry och Balthazar. Sigrid trivs bra ihop med dem och de springer gärna lösa tillsammans på promenaderna.

Sigrid tillsammans med Diego och Josefine

Sigrid gick till en början inte särskilt bra i koppel men det har blivit bättre. Hon kan fortfarande dra i kopplet ibland men lyssnar på tillsägelser.
I början var hon också väldigt stressad av alla nya intryck men även det har givit med sig en aning. Det är dock ett energiknippe och då man tex kommer med hennes mat studsar hon upp och ner på stället. Det bästa för Sigrid är nog att få komma till ett hem där man kan introducera henne för nya saker lite i sänder så att det inte blir så mycket på en gång. Hon är en pigg och positiv hund som gärna lever ett aktivt liv. Därmed inte sagt att hon inte uppskattar härliga mysstunder.

Volontären Maria tog med Sigrid och hennes burkompis på en riktig långpromenad på sin lediga dag. De var borta i två timmar och när de kom tillbaka såg Sigrid ut att vara i himmelriket. Hon var helt slutkörd och sov ända fram till matningen på kvällen.
Den som är intressad av Sigrid kan läsa om henne och se bilder på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=26048

Det sista stycket blir utan alla svenska bokstaver eftersom jag befinner mig i Spanien men jag maste beratta om den senaste utvecklingen i Sigrids liv. En dogwalker vid namn Hege har bestamt sig for att ta Sigrid som fosterhund i vantan pa att Sigrid ska fa aka till fosterhem i Sverige i slutet av juni. Pa sa satt kommer Sigird fa lara sig att bli rumsren mm innan det ar dags for henne att resa. Pa bilden nedan myser Sigrid med sin nya fostermatte.

Vecka 20 - Daisy

2010-05-17T00:17:00.001+02:00

Daisy är en av fyra hundar som följde med inredningen på nya SOS. Kvinnan som SOS hyr av räddade Daisy från det kommunala hundhägnet men när hon flyttade hem sina hundar till sig hade hon inte plats för allihop så Daisy blev kvar.
Daisy är en lugn och fin hund som tyvärr hamnar i skuggan av sin burkompis Noby. Noby överöser alla med kärlek och trots att Daisy är minst lika kelig hamnar hon ofta i bakgrunden.

Daisy har ett väldigt tilltalande yttre och en lika tilltalande personlighet så när jag fick höra att hon inte tillhörde SOS blev jag besviken. En sådan hund borde lätt kunna få ett hem i Sverige. Men veckorna gick och till sist kom man överens med ägarinnan att SOS skulle överta Daisy och Noby eftersom hon fortfarande inte hade plats för dem hemma hos sig.
Eftersom Daisy inte var vår hund visste vi inte om det gick att släppa henne lös på promenaderna men när hon väl fick chansen gjorde hon oss inte besvikna. Hon var lite osäker till en början och höll sig hela tiden nära, men efter några gånger vågade hon sig iväg på lite längre turer men kom tillbaka när man ropade.
En gång när jag var ute och gick med henne gick halsbandet sönder när vi mötte en annan hundgrupp. Hon började springa fram mot dem men vände och kom tillbaka när jag ropade på henne.

Daisy har en liten ovana att försöka vända hemåt efter halva promenaden och lyckades vid flera tillfällen trassla sig ur halsbandet så därför började vi använda sele på henne istället. Annars går hon fint i kopplet utan att dra. Hon går mest och nosar i gräset och bryr sig inte om bilar.

Jag skulle gissa att Daisy kan bli osäker i nya miljöer men å andra sidan är hon en nyfiken hund som sätter stor tilltro till sin förare. Hon stannar till om en grannhund helt plötsligt börjar skälla då man går förbi men då man kallar på henne fortsätter hon som om inget har hänt.
Den som är intresserad av Daisy kan läsa om henne och se bilder på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=46267

Vecka 19 - Bubbles

2010-05-10T00:10:00.003+02:00

Den här veckan skulle egentligen Mea vara Veckans SOS-hund men eftersom hon har blivit reserverad till England hoppar vi raskt vidare till kanonkillen Bubbles. Tyvärr kommer det en ständig ström av övergivna hundar så om en blir adopterad finns det alltid en ny på tur.

Kärt barn har många namn och volontärerna är flitiga med att ge Bubbles nya smeknamn. Bubblan, Bubbli och Bubs är några av dem.
Jag kom ner till SOS bara några dagar efter flytten till det nya stället och då var Bubbles ganska stressad. Det var många nya intryck och under några dagar, då allt var som mest kaotiskt, fick hundarna bara korta promenader. Efter bara någon vecka hade han dock funnit sig till rätta och det märktes på honom att han mådde mycket bättre. Eftersom man försökte hålla antalet hundar på gården nere fanns det mer tid för kel och mys.

Bubbles myser med volontären Anna

Bubbles var en ny bekantskap för mig. Det hade gått ett halvår sedan jag var ner förra gången så det var många nya hundar att lära känna. Man skulle även lära sig vilka hundar som kunde gå lösa under promenaderna och vilka som måste vara kopplade hela tiden. Bubbles ser väldigt pålitlig ut så jag tänkte att honom går det nog att släppa. Han sprang omkring och lekte med sina kompisar och kom tillbaka så snällt när jag ropade på honom. Senare läste jag på SOS hemsida att Bubbles måste gå kopplad på promenaderna. Oops! Men det är bara ett bevis på att alla är värda en andra chans och numera får han alltid gå lös uppe på berget.

Bubbles bor i en stor bur tillsammans med fyra ganska små hundar. Tre av de andra hundarna är bröder, som är yngre än ett år, och de stojar och leker en hel del vilket Bubbles ibland blir irriterad på. På promenaderna väljer han istället att delta i leken och jagar gärna sina små kamrater. Den fjärde lilla hunden är en vuxen tik och henne har Bubbles respekt för. Jag tror Bubbles skulle kunna bo i en familj med andra hundar men att han föredrar att vara familjens enda gullegris.

Stackars Bubbles hade ingen rolig inledning på sitt femåriga liv. Tills han kom till SOS spenderade han sina dagar uppbunden vid en kort lina. Veterinären Wayne blev hans räddning och tog honom till SOS.
Bubbles är en smart hund som lär sig snabbt. Eftersom han var ovan vid promenader drog han till en början mycket i kopplet men nu är han en av de finaste hundarna att gå med. Dessutom tror jag att han kommer bli ännu snyggare ifall han bara får ett hem där han får mer motion så att hans fina muskler kan utvecklas. Den som är intresserad av Bubbles kan läsa om honom på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=19435

Vecka 18 - Fjodor

2010-05-03T07:27:00.000+02:00

Fjodor kom till SOS för fyra år sedan då han var en liten valp. Det är en stor vacker kille med en päls som är svår att slita sig från då man väl börjat dra fingrarna genom den. Mjuk och fluffig är en ganska korrekt beskrivning.
Fjodor älskar att få sin vackra päls borstad. Jag gick in till Fjodor och hans fyra kompisar under en siesta för att borsta och mysa med dem men det slutade med att det bara blev Fjodor som fick pälsvård. Jag försökte ge de andra hundarna lite pälsvård också men så fort jag gjorde det kom Fjodor och tryckte sig in emellan mig och den andra hunden och om jag slutade borsta för att ta bort päls från borsten puttade han uppfordrande till min hand.

En annan sak Fjodor tycker om är att bada och han försitter aldrig ett tillfälle att plaska i vatten. Han är fenomenal på att hitta badplatser på promenaderna och får han dessutom möjlighet att jaga någon av kompisarna så att vattnet stänker åt alla håll ser han så lycklig ut som det bara är möjligt.

Jag har ett så härligt minne från SOS tidigare ställe. En kväll i början av juni, när vi var färdiga med matningen och kvällspromenaderna, gick jag och en annan volontär ner till floden tillsammans med Fjodor och tre andra hundar. Vi lekte och busade med hundarna i vattnet och när både vi och hundarna var uttröttade och genomblöta satt vi och myste i solnedgången tills det blev mörkt.

Fjodor är en pålitlig kille då det kommer till inkallning.Vissa av hundarna i hans grupp måste man ofta ropa på en extra gång men Fjodor verkar ha fattat det där med att om han kommer snällt idag får han springa lös även imorgon.
Han har levt nästan hela sitt liv på SOS och där är han en trygg och stabil hund men han kommer antagligen tycka det är lite läskigt att flytta någon annanstans. Jag tror att han relativt snabbt kommer finna sig tillrätta i ett nytt hem men man får räkna med att det kommer behövas en del miljöträning.

På SOS hemsida ligger Fjodor under hundar med särskilda behov eftersom han drabbades av valpsjuka som liten. Till följd av sjukdomen har han missfärgade tänder som enligt veterinär kommer behöva lite extra omvårdnad och tillsyn av veterinär två gånger per år.
Du kan läsa mer om denna ängel i hundkostym på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=43498

Vecka 17 - Noby

2010-04-26T03:15:00.000+02:00

Noby är mysputten nummer ett. Han ser aldrig så nöjd ut som då han får lägga benen runt någons midja och luta huvudet mot personens mage. Det är lätt att bli förälskad i honom eftersom han är så tillgiven och söker så mycket kärlek men gör det på ett lugnt sätt. Då andra hundar hoppar som galningar för att få uppmärksamhet ber Noby om klappar på ett mjukt sätt. Han tackar heller inte nej till en mysig pälsvårds-stund.

Under en tid bodde Noby och hans burkompis i en bur som man var tvungen att passera igenom då man skulle ta ut hundarna i buren innanför. För att inte riskera slagsmål mellan hundgrupperna tog en person ut Noby och hans kompis utanför buren medan den andra gruppen passerade. En dag när jag satt och väntade med Noby utanför buren lade han som vanligt benen runt midjan på mig och då fick jag ett infall att lyfta upp honom. Jag satte honom på ena höften och där satt han lugnt och fint som en stor hårig baby medan jag gick omkring och pysslade och donade.

Vem är då Noby? Han och hans burkompis tillhörde tidigare SOS hyresvärdinna. Hon hade i sin tur räddat dem från det kommunala hundhägnet där hundarna avlivas efter fem dagar om ingen vill ha dem. Hyresvärdinnan hade inte plats för alla sina hundar då hon flyttade från gården så bland annat Noby lämnades kvar och så småningom kom man överens om att SOS skulle överta honom och försöka hitta ett hem åt honom i Sverige.

När Noby var valp hade han oturen att drabbas av valpsjuka. Ett spår av detta är små nervtics som yttrar sig genom att han klapprar med munnen när han blir uppspelt. Det är dock inget stör vid hanteringen av honom. När jag kom ner till SOS var han väldigt mager men det är en matglad herre så när jag åkte hem efter två månader var han i riktigt fin kondition.

Noby är inte så förtjust i andra hanhundar utan föredrar tikar. Jag brukade ta med mina två hundar ibland när jag gick med Noby och han fungerade bra ihop med min hanhund Eddie. Eddie är ganska undergiven vilket jag tror är en förutsättning för att en hanhund ska gå bra ihop med Noby. Promenaderna med Noby var väldigt trevliga eftersom han gick så fint i koppel. Mot slutet av min Spanienvistelse vågade jag mig på att släppa honom uppe i berget och det gick väldigt bra. Noby var mest intresserad av att stanna hos mig och gosa men visst passade han på att sträcka ut ordentligt också.

Noby med sin burkompis Daisy

Den person som bestämmer sig för att adoptera Noby kommer få en riktig drömhund. Läs mer om honom på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=46266

Vecka 16 - Christian puppies

2010-04-19T01:01:00.001+02:00

Den här veckan är Veckans SOS-hund en hel kull. Närmare bestämt sex stycken bröder som tillsammans går under namnet Christian puppies eftersom deras namn är hämtade från Bibeln. Kullen består av Caspar, Melchior, Balthazar, Noah, Moses och Lukas.
Caspar är den ende av bröderna som fått ett hem i Sverige och Melchior är inte aktuell för adoption på grund av leishmania. Balthazar, Noah, Moses och Lukas ligger ute för adoption på SOS hemsida och längtar efter en alldeles egen husse eller matte. (Läs mer om dem på http://www.sos-animals.se/pages.asp?r_id=50188 )

Jag träffade killarna för första gången i februari i år men hörde talas om dem långt innan dess. Förra gången jag var ner till SOS åkte jag hem bara några dagar innan de anlände, då var de omkring fyra månader gamla. Min lillasyster befann sig dock fortfarande på SOS när de flyttade dit och hon berättade att sex stycken energiknippen kommit in. Jag minns inte riktigt hennes beskrivning av dem men det var något i stil med "koffeinstinna jättebebisar". Nu är de strax över året och har mognat en hel del men det är fortfarande fullt ös som gäller.

Jag har alltid gillat hundar med mycket spring i benen så jag trivdes bra ihop med Christian puppies. Jag blir glad av att se hundar springa omkring och busa och man kan nog säga att det är vad de gör bäst. Jag tror att den som adopterar någon av pojkarna måste vara beredd på många långpromenader, träna agility eller spårning eller på annat sätt aktivera sin hund mycket. Men det är ett gäng smarta killar. De är lättlärda och har en av- och påknapp. De springer när tillfälle ges, myser när de får chansen och ligger i timmar och jäser i solen då det är vackert väder.

Allihop är väldigt kärlekstörstande vilket resulterar i att de nästan kryper in i en då man kommer in i buren. Till en början tyckte jag det var ganska jobbigt men sen insåg jag att om jag bara satte mig på huk och lyfte upp dem i famnen så slappnade de av och njöt av att få vara nära och bli ompysslade ett tag. När den första ivern väl har lagt sig är det hundar som älskar att ligga på rygg i någons knä och få magen kliad. En framtida adoptör måste alltså även vara beredd på att få en hund som blir överlycklig då man kommer hem om den lämnats ensam en stund, vilket yttrar sig i hejdlöst pussande. Och om sanningen ska fram skulle jag bli väldigt besviken om inte mina hundar nästan kröp ur skinnet av glädje över att se mig igen.

Åtminstone Balthazar, Lukas och Melchior tycker om att bada och jaga varandra i vattnet. Under varma dagar lägger de sig gärna i en pöl i någon minut för att svalka sig innan de fortsätter jaga varandra. Vad de övriga kullsyskonen tycker om vatten vet jag tyvärr inte.
Av de fem som bor kvar på SOS kan allihop släppas lösa under promenader och de kommer tillbaka utan problem när man ropar på dem. Eftersom jag föll pladask för Melchior spenderade jag lite extra tid med honom och hans grupp, där även Lukas ingår. På promenaderna satte jag mig ibland i ett grönområde medan hundarna sprang omkring och lekte och både Lukas och Melchior kom ideligen fram för att kolla läget och ge mig en puss innan de fortsatte leka fartdårar.
Sällan har jag haft så svårt att skiljas från ett gäng hundar, när det blivit dags för hemresa, som jag hade med dessa underbara grabbar.

Noah

Noah blir jagad av Moses

Moses

Lukas

Balthazar

Melchior
Tyvärr inte aktuell för adoption

Vecka 15: Max

2010-04-14T17:15:00.001+02:00

Max är en hund man blir glad av eftersom han är så positiv till allt. Han och 15 andra hundar bodde tidigare hos en man i Alicante. Då mannen inte kunde ha kvar hundarna hamnade åtta av dem hos SOS. Idag är det bara Max och en till av Alicantehundarna, Sigrid, som inte har fått ett hem. Man tror att Max är pappa till Sigrid och Frida (som flyttar med en volontär till Sverige i slutet av april).

Det är svårt att beskriva hundar eftersom det aldrig känns som man gör dem riktigt rättvisa. Jag vill ju att alla ska förstå vilken underbar kille det är frågan om. Gruppen Max bor i tillhör en av mina favoritgrupper att gå med eftersom alla tre går bra i koppel och man behöver aldrig vara nervös när men släpper dem lösa eftersom man vet att de kommer tillbaka utan krångel. Max är hunden man gärna tar med sig på picknick. Man kan koncentrera sig på sin matsäck utan att riskera att behöva jaga bortsprungen hund resten av dagen. Tyvärr var det fler än jag som insåg hur trevliga Max och hans burkompisar Toya och Sammi var att gå med så det blev konkurrens om dem. Det medförde att jag inte spenderade så mycket tid som jag skulle önska tillsammans med dem.

Jag tror aldrig jag har hört någon säga något negativt om Max och jag är själv mycket förtjust i honom. Även mina två egna hundar, Eddie och Alice, tycker om honom och de hade väldigt kul ihop när vi besökte SOS i februari/mars i år.

Max busar med mina hundar

Om det är något som kännetecknar Max så är det hans besatthet av tennisbollar. Han kan leka med bollar i timmar i sträck utan att tröttna. På grund av ihållande regn förvandlades SOS till en enda stor lerpöl i februari. Många hundar föredrog att hålla sig inne i sina hus men Max försatt inte ett tillfälle att kasta boll. Längst ner finns en liten videosnutt när Max och Gill leker inne i lekhagen.

Lite lera är inget hinder för lek. Max tyckte snarare det var roligt att halka runt i leran.

Jag hoppas verkligen att någon faller för Max och bestämmer sig för att adoptera honom. Jag tror han är perfekt för någon som inte vill gå igenom hela det jobbiga valpstadiet utan mer är intresserad av en "färdigbakad" hund. Han är mogen men med barnasinnet kvar. Väljer man att dela sitt liv med Max tror jag man får en trogen vän att uppleva många fina stunder tillsammans med. Läs mer om Max på http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=26042